ett ögonblick.

det finns så många.. men något jag aldrig kommer glömma är när min älskade ängel dog.
det är det värsta jag varit med om.
jag minns dagen så väl.. som om det var igår.
Mamma och pappa var borta över helgen någonstans.. minns inte vart. jag och min lillebror sov över hos min storasyster i stan, och min storebror var hemma.
Det var morgon, klockan var cirka 06.00, då min mamma ringde mig på min mobil. hon ville prata med min syster.
jag gick tillbaka till "mitt rum" och la mig och väntade, min lillebror vaknade då också.
hon kom in i vårt rum och grät..grät som aldrig förr. jag förstog precis vad som hade hänt. vände mig om mot kudden.
det kom inge gråt. jag kunde inte inse att det faktiskt va sant! jag kunde inte andas.
efter någån timme, for vi till sjukhuset. när vi for upp mot hissen till hennes rum, darrade jag.. frös.
när vi kom fram till hennes rum fanns det en stor dubbeldörr. vi gick in. det var så hemskt.
man bara står där och grinar och väntar på att hon skulle vakna. hon var iskall och blek.
hon var så vacker. med röda roser på bröstet och inbäddad i vita sametslakan.
jag skäms över att jag inte kom och hälsade på dig på sjukhuset.. jag mår så sjukt dåligt över det.. det gör ont.
men jag var rädd. rädd att se dig ligga i din säng och må dåligt.
jag minns dom sista orden du sa till mig..

du är den finaste ängeln där uppe. jag älskar dig mest.